Handling
- Vingen
- 3 juni 2015
- 3 min läsning
Situationen i dikten är en okänd person som vill förmedla ett budskap. Det framgår inte med tydlighet var diktjaget är eller vem/vilka (om någon) som hon/han/hen talar med. Var dikten utspelar sig är heller inte någonting som framgår särskillt tydligt. Notera kan man göra är att han talar om vad människor ska tycka och säga därav kan man dra den slutsatsen att de är någonstans där människor är bosatta. Han nämner även att de finns tak, vilket då innbär att de lika så finns hus. Detta är inte saker som underlättar särskillt mycket men fortfarande någonting att utgå ifrån.
Dikten handlar om alla dem som går omkring med en vinge, en vinge som är börda som vi måste smyga med. En vinge som andra säger till oss att vi inte kan flyga med. Dikten talar om de felfinnare som med sina pekpinnar pekar och säger ”Nej du kan väll inte flyga”. Om man ens skulle drömma om att våga flyga, så då tar dem din vinge ifrån dig. Trots detta, går alla med en vinge, en dröm, en längtan, en sång. Tanken att alla en dag kanske får flyga tillsammans, finns där.
Diktens handling tror jag personligen grundar sig på det faktum att vi alla är olika med olika drömmar och olika mål. Att våga gå sin egen väg utan att rikta sig till det alla andra gör. Vad du än gör så kommer det alltid finnas reaktion utifrån som i många fall är negativa.
Kent Andersson uttrycker sig om att vi alla borde våga vara oss själva och inte bry oss så mycket om vad andra tycker och tänker. Att andras åsikter inte spelar så stor roll och de bör inte vara i vägen för dina drömmar.
Vi har alla drömmar, mål, tankar om vad vi vill göra eller uppnå. Vi har drömmar vi vill förverkliga och jag tror att vingen i dikten symboliserar detta. Dikten uttrycker vingen som en dröm, längtan och sång. Vi går alla omkring med vår vinge, vår längtan eller dröm som kan bli en börda för oss, något vi måste smyga med. Runt omkring oss finns det dem som säger till oss att hålla oss på marken och att vi inte ska tro på att vi kan om vi vill. ”Nej för du kan väl inte flyga” säger dem i dikten. Det är inte det att vi inte kan eller vågar, utan vi får inte besanna våra drömmar för de som styr över oss får oss att tro att vi inte kan. Det andra säger tycks kunna stoppa oss. De låter oss inte fullfölja våra drömmar, göra det vi vill. De kanske vet bättre? Jag tror många svaga personer litar på vad andra säger, andra som verkar mer intelligenta och de som verkar veta bäst. Det kan vara föräldrar, förebilder av olika slag, storasyster eller storebror. I dikten uttrycks dessa bland annat som nitiska, kritiska och akademiska felfinnare. Man låter sig själv pressas ner och man fortsätter att gå som en envingad jävel som inte kan flyga. Jag tror man måste våga vara stark och stå upp för sin egen skull och inte låta sig pressas ner av andras röster och att det är det dikten vill säga.
Samtidigt som dikten ger en tragisk känsla så finns det ändå hopp i den. Trots att dikten varnar en från att våga pröva sin flyförmåga, då det kan resultera i att dem tar den från dig, så finns det ändå hopp om att vi alla en dag kommer att få flyga tillsammans.

Kommentare